Vill ha merVill ha mer (Ordfront 2006) är en reportage- och debattbok om konsumtionens betydelse för tidsbrist och stress och om barnens roll i detta spel. Jag har träffat barn och föräldrar, forskare och marknadsförare, leksaksförsäljare och godistillverkare. Jag har chattat på nätet, häckat framför tv:n, gått på sexårskalas, shoppat loss med 13-åringar, druckit te vid köksbord i Stockholms innerstad och sörplat körsbärssaft hos den självhushållande familjen i Västergötland. Jag har läst och samtalat om konsumtion, arbete och stress. Vänt och vridit, tänkt och känt. I boken varvar jag min egen analys med dokumentära nedslag i de olika verkligheter som konsumtionskulturen genererar.

“Barns liv utspelas i konsumtionskulturen; i en värld där leksaker, TV-program, reklamsnuttar, filmer, musik, glass, godis, läsk och snabbmat lever i symbios med varandra och där glassbilens trudelutt är ledmotiv. Konsumtionskulturen går hand i hand med tidsbristen. Jag säger inte att konsumtionen är den enda orsaken till tidsbristen men jag säger att konsumtionskulturen är en av många faktorer som genererar tidsbrist och stress. Sambandet är enkelt: för att kunna konsumera måste vi tjäna pengar, för att tjäna pengar måste vi jobba, att jobba tar tid. Dessutom är själva konsumtionen tidskrävande: att handla, att underhålla de prylar vi handlat och att bocka av alla upplevelser som står till buds. Det uppstår en rundgång; barnfamiljernas stressade vardag ger konsumtionskulturen fritt spelrum i barnens liv, samtidigt som föräldrarnas stress föder ett behov av kompensation i form av konsumtion – en present till barnen när man varit på konferensresa, en slant till ett biobesök när man måste jobba på lördagen. Så ser den virvelvind av konsumtion och stress ut som svenska barnfamiljer i allt snabbare takt dansar runt i.”

Vill ha mer har fått relativt mycket uppmärksamhet och är översatt till danska.

Några pressröster:

“Katarina Bjärvalls reportagebok om konsumtionshysterin är viktig moteld.” Dan Hallemar, Expressen

“Reportageböcker som Barbara Ehrenreichs ‘Barskrapad’ och Eric Schlossers ‘Snabbmatslandet’ har blivit framgångsrika och mycket omtalade de senaste åren. Nu ger Ordfront förlag ut en besläktad motsvarighet på svenska, när Katarina Bjärvall beger sig ut i en kärv svensk samtid för att ta reda på varför vi bara Vill ha mer./…/ Katarina Bjärvall skriver alltid vardagsanalys med ett befriande rakt och överblickande perspektiv.” Johan Malmberg, Helsingborgs Dagblad

“Bjärvalls bok formar sig till en korsklippning av ögonöppnande rapporter från vitt skilda scener i svenskt familjeliv anno 2006 och en räcka djuplodande analyser av den kommersiella omringning och infiltration av familjelivet som pågår i det nordiska välfärdssamhället, en samhällsmodell som ute i världen anses som något av ett utopia, och som utöver demokrati och yttrandefrihet är världsberömd för sina ansträngningar att förstå och beskydda de yngsta samhällsmedborgarna./…/ Katarina Bjärvalls bok är inte minst uppfordrande eftersom den i motsats till många ‘progressiva’ pedagoger och barnkulturforskare i Norden, som envist svärmar för 90-talets drömbilder av det kompetenta barnet, är skriven fantastiskt nära inpå dagens barn och därmed också långt från de akademiska barnforskarnas skrivbord, där fenomenet ‘barn’ oftast studeras genom statistik och tvivelaktiga undersökningar av medie- och konsumtionsvanor.” Jens Andersen, Berlingske Tidende

“Det är en engagerande och viktig bok för den uttrycker vad många funderar över.” Eva Dandanelle, Hallandsposten

“Jag lägger helt chockad ifrån mig Katarina Bjärvalls bok Vill ha mer – om barn, tid och konsumtion /…/ Och soc kan ju passa på att hämta in Katarina Bjärvall också. Hon ger ju rent av livsfarliga råd. Hon säger i en intervju att småflickor i stället för att ge bort en Bratz till kompisen som har kalas så kan hon “ge bort en upplevelse”. Gör Bjärvall så själv? Tvingar hon sin stora dotter att ge bort en lapp där det står nåt proggigt i stället för att ge en Barbie? Det är ju inte klokt, följer du Bjärvalls råd får du ett mobbat barn. BO, ingrip!” Linda Skugge, Expressen